Ryamattans vävteknik kallas för rya, och är en vävnad i knuten flossa. Som vävteknik går ryas popularitet i vågor. Detta beror på att det är en sorts mix av vävning och rent handarbete, vilket gör att den ofta faller emellan de två kategorierna. Ordet rya dyker upp först på 1400-talet, men man tror att rya-tekniken är betydligt äldre än så. I anglosaxiskan betydde ordet "ryhae" ett grovt ulltäcke, och man tror att namnet på tekniken kommer därifrån.
Ryamattan har många olika användningsområden. Dens främsta egenskap är att den är väldigt mjuk, vilket gör att man ofta har mattan i rum där man går barfota och inte heller vill frysa om fötterna. Det talas ofta om två olika typer av rya. Ifall ryaknutarna, alltså den utstickande, mjuka “luggen”, täcker hela vävnadens hela yta kallas det för helrya. Om knutarna istället bara utgör ett dekorativt mönster kallas mattan för halvrya.