På besök i Kostas glashytta

Ett material som lockar och fascinerar

Det är något speciellt med glas. Det är genomskinligt och lätt, men samtidigt starkt och hållbart, formbart, hårt, böljande och precist; både vackert och funktionellt. Glasets varierande egenskaper och uttryck är vad som fascinerat generationer av glasblåsare och formgivare på glasbruket i Kosta, alltsedan det slog upp portarna 1742 som Sveriges första glasbruk . När vi under vårt besök frågar vad som är så speciellt med glas får vi till svar att det är just motsättningarna i material som gör det så spännande.

Konsten att blåsa glas

Att blåsa glas är en gammal konstform och hantverksteknik som praktiserats i århundraden, och kunskapen fördes in i Sverige genom skickliga yrkesmän från andra delar av Europa någon gång i mitten av förra seklet. Det dröjde några decennier innan kunskapen fördes vidare till svenska glasblåsare, men sedan dess har vi en stark tradition av skickliga glasblåsare, och det svenska konstglaset är numera känt världen över.

Processen börjar med att råmaterialen sand, soda och kalk smälts i en ugn vid mycket höga temperaturer för att skapa glasmassa. När glasmassan smält och nått rätt temperatur kan den formas genom att en liten bit tas ut med hjälp av ett rör med en öppning i ena änden, ett så kallat blåsrör. Genom att blåsa luft genom blåsröret och forma glaset med hjälp av verktyg som paddlar, verktygskoppar och saxar får man till önskad form. För mer komplexa glasverk krävs att man hettar upp glaset flera gånger för att forma och omforma.

När glaset har den önskade formen placeras det i en ugn för att gradvis svalna. Detta är en viktig del av processen för att undvika sprickor eller andra defekter i glaset som kan uppstå om glaset kyls för snabbt. När glaset har svalnat och stelnat tillräckligt kan det bearbetas vidare genom slipning, polering eller andra tekniker för att ge det den slutliga ytan och finishen.